Pro Evolution Soccer 2009

Att recensera fotbollsspel är i många avseenden väldigt svårt, då det är lite grann som att kandidera till valfri politisk position. Merparten av de du kommer att vända dig till har redan bestämt sig för vad de ska tycka och tänka, långt innan du själv ens hunnit öppna munnen. Istället är känslan ofta att man tar sig an minoriteten, den mindre skaran som inte bestämt sig än och som behöver vägledning i livet. Onekligen är kampen mellan Pro Evolution Soccer och FIFA en sådan batalj.

Ända sedan Super Nintendos glansdagar (för runt 127 år sedan för den som inte minns) har Konami av många ansetts återskapa det gröna schacket bäst. Först genom International Superstar Soccer-serien och sedan genom det som vi nu känner som Pro Evolution Soccer. Men EA har efter lång dvala kommit upp på fötter igen, och utmanar på allvar om titeln som übersuperduperbäst. Där EA ständigt levererat ett paket och ett bang-for-your-buck-värde som knappt går att matcha, har Konami sökt locka med sitt djupa spelsystem och sin oslagbara känsla. Men numera är det inte så enkelt som det en gång var. EA utmanar helt plötsligt på båda fronter, och frågan var i år om Konami kunde replikera

Svaret? Ja, ja och... nej. Något åt det hållet. En recension av ett Pro Evolution Soccer-spel bör alltid utgå från spelet på plan, och det ska vi göra här också. För den som inte förträngt det redan, finns nog minnet kvar av förra årets begivenhet på next gen-konsollerna. Där versionen till Playstation 2 var spelmässigt lika bra som alltid, var Xbox 360 och Playstation 3-versionerna en skugga av sitt gammelgenerations-jag. Det var helt enkelt inte ett spel för den nya tiden, något som man med en viss lättnad kan konstatera har rättats till i år. Känslan är tillbaka. Konami har erkänt att Playstation 2-versionen är riktmärket när det gäller spelkänslan, och det är väl helt okej så länge det är riktigt bra, och det är det i år.

Konami har gjort flera små förändringar i sättet du spelar fotboll i 09-an. I flera års tid har en lite för framgångsrik taktik varit att bränna gräs i 300 knyck längs med långlinjerna, gärna med Cristiano Ronaldo eller Messi. Du kan fortfarande spurta dig förbi din motståndare, men det är inte lika enkelt längre. Datorn är bättre på att täcka ytor och bollbanor, vilket faktiskt gör att du kommer få att behöva tänka om. Istället har det fina kortpassningsspelet premierats, och du kommer att behöva använda dig minst lika mycket av det som sprintknappen. Man har till detta även vässat spelarnas vändningar, så spelet känns mer flytande än tidigare. Detta märks speciellt i det nya fintsystemet, som bytt plats från höger till vänster spak, eller styrkrysset för den delen. Ovant till en början, men helt naturligt när du väl kommit in i det.

Även bollfysiken har fått sig en rejäl omsvarvning. Lädret känns mycket tyngre i år, mer levande, vilket märks speciellt när en hårdskjutande Rooney, Gerrard eller Adriano dunkar till. Med rätt träff och i rätt läge kan du få till några härliga mörsare, vilket känns helt rätt. Dessutom har Konami låtit bollen studsa fel oftare än tidigare. Det kan till en början kännas både frustrerande och ovant att se dina spelare göra felpassningar som du definitivt inte hade sagt till dem att göra, men efter ett tag inser du att passen faktiskt beror på dig lika mycket som dem. Är du inte i rätt balans, rätt position eller passar med rätt fot kommer bollen inte att hamna exakt där du vill ha den. Precis som i verkligheten. Samma gäller nickdueller, där nu bollen kan hamna lite varstans efter en klassisk oavgjord skallmatch.

Tyvärr finns det fortfarande saker att jobba på. Domarna är för det första inte på samma nivå som resten av spelet. Jag slet mitt blonda hår vid flera tillfällen när domarjäv... domaren blåste straff för en solklar tackling på bollen i straffområdet. Dessutom fattar inte domaren att det går att dela ut gula kort trots att man låtit spelet gå vidare för fördel av boll. Dina försvarsspelare är inte heller alltid sylvassa. Man går fortfarande bort sig lite för mycket, och kan följa med i anfall helt huvudlöst ibland vilket lämnar stora revor i försvaret. Som tur var är inget av detta punkter som påverkar spelet i någon större utsträckning, det är bara störande idiotsaker som Konami borde ha kunnat fixa till.

Presentationsmässigt har Pro Evolution Soccer tagit flera kliv i år. Inte så svårt kanske då man förr stod och stampade Playstation 2-mark så att det gungade i kvarteren. Det första man lägger märke till är att menyerna är lite bättre i år, även om de fortfarande har en bit kvar. Men det allra bästa syns inne på plan. Karaktärsmodellerna är grymma i årets spel. Här har man verkligen jobbat hårt, inte så konstigt kanske då föregående års modeller varierade något oerhört i kvalitet. Också inramningen på matcherna har blivit bättre, även om publiken fortfarande inte tillför särskilt mycket. Däremot är vädereffekterna ett riktigt plus, speciellt när du spelar i hällregn och vattnet plaskar under skorna. Dessutom har problemet med bilduppdateringen som fanns förra vändan åtgärdats. Det tackar vi för.

Ljudet är fortfarande ingenting som Konami verkar tycka man ska satsa på. Publiken låter fortfarande enformig och repeterande, och världens mest irriterande ljudglapp uppstår när man gör mål. Istället för målvrål direkt när lädret sitter i klykan, tar det en halvsekund innan reaktionen märks av. Väldigt enerverande när man sitter där på sina bara knän i vardagsrummet och vill sola sig i glansen. Allt detta kompenserar till viss del av att man lagt till en funktion för att importera egen musik och egna supporterljud i spelet.

Konami har varit enormt bespottade den senaste tiden för sin bristande känsla för ägande av spellicenser. I år har man dessutom tappat hela La Liga till EA, men istället knäppt dem på näsan genom att sno Champions League de närmsta fyra åren. Du kan nu alltså spela igenom hela turneringen, från gruppspel till final, med vilka lag som helst. Tur är väl det för de få licensierade lag från spanska och engelska ligan du hittar kommer just på grund av Champions League-licensen, som innefattar de deltagande lagen. Turneringen är välgjord, med all bekant musik och all den härliga tv-grafik som du känner igen från tisdags- och onsdagskvällarna i soffan.

Tyvärr är det just bara en ny turnering. Champions League är inte inkorpererat i vare sig Master League eller Become a Legend, vilket gör att det känns som att man inte ordentligt utnyttjat licensen man säkert köpt för dyra pengar. Men ändå, att vinna världens mest prestigefyllda fotbollsturnering med Manchester United, igen, är en fröjd. När vi ändå snackar Master League och Become a Legend, ja då får man nog erkänna en viss besvikelse. Den gamla räven Master League har egentligen inte fått något nytt till sig. Man har lagt till en liten mindre detalj i spelarövergångar, de är nu i två steg istället för ett, men i övrigt är det samma gamla vanliga scenario som utspelar sig.

Become a Legend är en annan stor nyhet i år. I likhet med FIFA:s Be a Pro tar du här hand om din egenhändigt skapade nybörjare i jakt på ära och berömmelse. Men mer än så är det inte. Spelet är till ytan exakt likadant som till värsta konkurrenten, men där de lyckas med att ge dig bra feedback under och efter match, får du av Konami... ingenting. Du får knappt ens bollen när du vill, då dina medspelare hatar dig av någon anledning och bara ger dig bollen när det duger för dem, trots att du hamrar dig blå på passningsknappen. I övrigt känns Become a Legend tomt och ofärdigt, vilket är synd då det är precis ett sådant spelläge Pro Evolution Soccer har saknat.

Från Become a Legend har man även snickrat ihop spelläget Legends. Här grabbar du tag i din skapade spelare, min Kalle Kula till exempel, och drar online för att matcha upp med andra handgjorda lirare. Tyvärr kommer vi här in på en annan brist, onlineläget. Varje match jag spelat hittills har laggat mer eller mindre konstant. Huruvida Konami har fixat detta till releasedatum återstår att se, men det är oroväckande att man inte kommit längre med ett spelläge man lovat att man lagt extra energi på.

Sammanfattningsvis är inte Pro Evolution Soccer 2009 riktigt den enorma utveckling de flesta hade hoppats på. Precis när man köpt sig en fetinglicens, tappar man några andra. Precis när man uppgraderat grafiken, är animeringen fortfarande styltig. Precis när man fixat nya spellägen, känns de halvfärdiga. Men ändå, spelet på banan är bäst i år igen, och licenser kan du genom det fantastiska editläget fixa ändå. Det finns mängder av bra filer för det på olika fan-sajter. Jag spelar Pro Evolution Soccer för känslan och glädjen, men känner mig lite snopen över att resten av spelet är så tomt. Ska du bara köpa ett fotbollsspel i år, ja... köp då två, hävdar jag. FIFA för allt godis som följer med, Pro Evolution Soccer för den underbara känslan och spelglädjen.